Staten och kapitalet

Nu vill jag reda ut det här en gång för alla. Sitter staten och kapitalet i samma båt, och är det i så fall bra eller dåligt?

Först bör man nog bestämma sig för vad uttrycket betyder. Kapitalet bör innebära de som äger produktionsmedel eller 'den ekonomiska makten', och staten borde väl vara staten i vid bemärkelse, dvs det kollektivet, det offentliga, eller stat, landsting och kommuner, eller den politiska makten. Att sitta i samma båt är nog tänkt att betyda de politiska makthavarna gynnar ägare av produktionsmedel. Man kan också tolka uttrycket som att det finns en sammanblandning mellan ekonomi och politik, dvs att det som bör vara en privat angelägenhet för varje medborgare, i stället kontrolleras av kollektivet, majoriteten, via våra politiker.

Hur är det då i verkligheten? Jo, vi har både privat ägande av produktionsmedel, och offentligt ägande av produktionsmedel. Den politiska makten gynnar gärna det statliga ägandet på olika sätt. Genom lagar upprätthålls tex statliga monopol (tex detaljhandel för alkohol och läkemedel) och förbud mot privat verksamhet inom flera mycket viktiga områden (tex akutsjukvård och infrastruktur). Stora vinster hyllas av ledande socialdemokrater, men bara när mervärdena skapas i statliga företag. När privata företag lyckas lika bra ses det snarare som något suspekt. Positiva resultat i privatägda företag (och människors inkomster i allmänhet) är politikers kassakista, där man kan gräva fram resurser till löpsedlarnas gökungar (särintressen) för dagen.

Vem är det förresten som ror så att svetten lackar? Det måste väl vara de som arbetar antar jag (anställda och företagare). Tyvärr är de ganska få i dagens samhälle. Allt för många står utanför arbetsmarknaden och företagsklimatet är inte det bästa. Den delen av låttexten stämmer nog ganska bra, även om både aktieägare och politiker jobbar en hel del.

Slutsats: När det gäller det civila samhället sitter staten i ett väl beväpnat piratskepp, redo att konfiskera stora delar av våra inkomster (både när vi tjänar in dem och när vi spenderar dem). Man kan säga att staten ser till att flytta över en stor del av kapitalet till sin båt. Majoriteten, kollektivet, politikerna bestämmer över drygt hälften av våra arbetsresultat. I den offentliga sektorn stämmer dock uttrycket ännu bättre. Staten och kapitalet sitter då inte bara i samma båt - de är samma enhet, samma juridiska person i någon mening. Staten är kapitalet. Detta tycker socialister och sossar är bra. Längre ut på vänsterkanten vill man gärna gå ännu längre. Banker och vissa industrier skall t.ex. förstatligas. Några vill till och med ha totalförbud mot indididuellt ägande av produktionsmedel.

Staten och kapitalet sitter (delvis) i samma båt. Det tycker vänstern är bra, men helst vill man att staten och kapitalet skall vara ett. Staten skall vara kapitalet. Vi, medborgarna, skall ro och kittlas av piskan.

Själv tycker jag att en åtskillnad mellan stat och kapital (en skilsmässa mellan politik och ekonomi) är en bättre vision. Det förutsätter en respekt för grundläggande individuella rättigheter, inklusive äganderätten, dvs att de som ror så att svetten lackar får behålla resultatet av sitt arbete, och att staten sysslar med sin mest grundläggande uppgift, dvs skydd av medborgares rättigheter - ett av individen delegerat självförsvar. Det förutsätter också ett starkt civilt samhälle och ett socialt system som bygger på frivillighet, dvs marknadsekonomi och kapitalism. Staten och kapitalet ska inte sitta i samma båt. Staten skall hålla sig i sin båt och fingrarna borta från syltburken. Den skall vara medborgarnas tjänare och beskyddare - inte tvärt om.