Har friheten problem?

Danne Nordling skriver om frihet: Frihetens idé och problem

Jag svarar på de fyra "problemen" här och kommentar på Dannes blogg.

1. ... Frihet blir då att inte förtryckas av styrande som har nästan helt andra intressen än de styrda.

I grunden är detta samma "problem" som att en bankkassörska inte har samma "intressen" som bankens kunder eller aktieägare. Det kan förekomma ohederliga tjänstemän, men det hör till undantagen och det finns mekanismer (som du själv tar upp) för att rätta till dessa undantag. Om detta skall behandlas som ett problem skall man vara tydlig med att det inte är "frihetens problem", utan motsatsen - ett problem som beror på inskränkt frihet.

2. ...: vilket ansvar har de styrda för att försörja "de svaga" i samhället? Vilken plikt finns hos de styrande att tvinga de styrda i sociala frågor?"

Detta har inte heller med frihet att göra. Med frihet kan du prenumerera på vilken etik du vill (så länge du inte initierar våld/tvång), t.ex. den pliktetik du verkar ha som axiom. Utan frihet är frågan bara ett tidsfördriv; Du offras för andra vare sig det är rätt eller ej.

3. ...hur långt sträcker sig de styrandes mandat att tvinga de styrda att handla för sitt eget bästa? ...

Det bör inte ses som en gradfråga, utan en fråga om principer. Ett "problem för friheten" är det inte. Det är frihet som är lösningen på problemet. Staten skall försvara den - inte inskränka den. Det betyder i praktiken att den skall använda våld och tvång endast som försvar och vedergällning mot den som initierar tvång/våld - inte skydda medborgare från sig själva. Människor är inte medel för den stora samhällsnyttan. Skrota offeretiken/utilitarismen!

4. Frihetens moral säger att frihet är ett värde i sig (ett sk intrinsikalt värde). ...

Det finns andra sätt att se på frihetens värde, och värden i allmänhet (objektivismens och subjektivismens t.ex.). Att utilitarismen är inkonsekvent är inte ett problem för friheten. En utilitarist offrar gärna människors frihet om rådande optimeringsformel ger sådana besked. Lösningen är att förkasta de filosofier som ger denna konflikt.

Uppdrag granskning flyttar opinionen åt vänster

I dagens Uppdrag granskning fick statsminister Göran Persson hård kritik från vänster. Betyder det att den kommande granskningen av Fredrik Reinfelt kommer att ha ett högerperspektiv?

PS. I chaten hos svt svarar Janne Josefsson på tittarnas frågor:

Johan: Tror du att ditt repotage kommer att påverka valutgången?

Janne Josefsson: "Har ingen aning".

Den trotsige medborgaren

-Hit med stålarna!
-Va? Jag har precis fått min lön. Kan jag inte få behålla lite?
-Du får behålla hälften! Hit med resten!
-Här har ni 10 000. Vad ska ni ha dom till?
-Vi skall dela ut en del till andra. En del får du kanske tillbaka nån gång som olika bidrag eller tjänster. Resten ska vi ha att leva av. Du tror väl inte att vi gör detta gratis?
-Då vill jag ha bättre vägar norrut, en synundersökning och några filmer för nedladdning.
-Vad snackar du om?!
-Skulle jag inte få vissa tjänster?
-Suck! Tror du på allvar att du får bestämma vilka du skall få? Du får höftledsoperationer, kommunala skolor, tunnlar, broar och och lite annat, precis som alla andra!
-Det behöver jag inte. Åtminstone inte allt. Det mesta av det där har inget värde för mig just nu.
-Vadå värde? Vadå behöver? Fattar du hur mycket de här tjänsterna kostar?! Du skall vara tacksam! Om det inte passar kan du ju alltid rösta nästa gång det är val. Adjö!

SVT backar men betalar ändå

I Expressen kan man läsa att kritiken mot SVT blev för hård. Petters anställning blev för mycket för många och SVT Syd tvingas backa. Kontraktet är dock påskrivet så Petter får lön till oktober, utan att jobba.

- Vi har ett avtal med Petter och det får vi fullfölja. (säger SVT:s Mikael Sterner)

Man får också lära sig att SVT ville anställa denne vänsterextremist för att många ungdomar har liknande åsikter, samt att andra åsiktsriktningar redan finns representerade. Jag vet att RKU och Ung Vänster finns representerade, så vad är nästa steg? Skall man anställa Sverigedemokrater, nynazister eller islamsister för att ungdomar lockas av sådant?

Fredrik Federley skriver också om detta, liksom Resum�, Mathias Sundin, Dennis, och säkert några till.

SVT tar hjälp av extremvänstern fram till valet

Fyra månader före valet kan man i DN läsa att "toppkandidaten" Petter blir SVT-medarbetare fram till oktober i är. Han skall hjälpa SVT att nå ut till ungdomar:

Vinnaren av SVT:s dokusåpa "Toppkandidaterna", Petter Nilsson, har fått
anställning inom Sveriges Television. Nilsson använde prispengarna från
"Toppkandidaterna" för att finansiera Osynliga partiet som gjort ett flertal
attacker mot Centerns lokalavdelningar.

Mikael Sterner (SVT) försvarar sig, och tar avstånd från våldet. Petters ideologi är tydligen inte ett problem:

- Vi tar självklart avstånd från olagliga aktiviteter men Petter har inte
deltagit i någon sådan - vad jag vet. Han är en kontroversiell person, men han
är också en spännande person och vi har gjort bedömningen att vi behöver honom,
säger Mikael Sterner.

Petter får en "mångfaldsanställning" fram till oktober i år, men vad lönen blir vill Sterner inte avslöja. Man får anta att det blir mindre än Osynliga Partiet fick i stöd efter Toppkandidaterna.

Dagens citat

Nästan halva befolkningen tycker intensivt illa om Feministiskt Initiativ.

-Professor Sören Holmberg, SOM-institutet under ett föredrag om väljarnas attityder till politiska partier. (SVT 2 ca 11.00)

46 % av de tillfrågade ger betyg -5 till F! på en skala från -5 till +5. Ganska få är likgiltiga (0) och ännu färre ger pluspoäng. Vänsterpartiet ligger nästan lika risigt till och allra sämst klarar lig Sverigedemokraterna i den här grenen. Folkpartiet, Moderaterna och Centern klarar sig bäst och Socialdemokraterna utmärker sig genom att ha få entusiaster (få höga pluspoäng), men ändå höga opinionssiffror. Även en stor andel av de som är likgiltiga säger att de tänker rösta på sossarna. Professor Holmberg nämner att detta kan vara en risk på lång sikt.

Under sin avslutning kommer ett annat intressant uttalande angående mediernas makt över politiken. Sören Holmberg säger att "partierna är mediernas fångar". Han jämför Sverige med USA där mediernas bevakning kompletteras, "på gott och ont", med partiernas egna budskap i form av reklaminslag i TV. Han tar också upp exemplet med språktester som folkpartiet föreslog (som en del i ett större förslag?), men som inte blev en valfråga förrän medierna hakade på.

SVT-debatt om SVT:s oberoende

I dagens Debatt diskuteras SVT:s oberoende, eller brist på oberoende. De flesta utom Vänsterpartiets Dinamarca och SVT:s egen programchef är ganska överens om att det finns brister, men en annan skiljelinje blir tydlig. Dels har vi de som bekymrar sig om den politiska styrningen uppifrån och kopplingarna till SAP. Dels har vi de som framför allt lyfter fram den tydliga och dokumenterade vänstervridningen. Åke Ortmark var inte orolig över den politiska styrningen, men konstaterade att vänstervridningen existerade i rutan. Han verkade dock inte koppla detta till ledning och styrelse, utan snarare till rekrytering och journalistkåren i allmänhet. Maria Abrahamsson pekade också på programmens politiska agenda, och tog upp serien Jobba Jämt som exempel på propaganda för vänsterkartellens variant av feminism, samt rubriksättningen för granskningen av Kristdemokraterna: Bögfaktorn.

Att vänsterns Dinamarca anser att SVT är balanserat och oberoende kan vara en ledtråd om eventuella vinklingar.

Efter programmet svarade Leif Jakobsson på några av tittarnas frågor i en tillrättalagd chat. Själv ställde jag följande fråga:

Varför skall just SVT ha monopol på att finansiera sina sändningar genom tvång?
Så fungerar det ju inte för tidningar. Vore det inte bättre med fria medier,
eller åtminstone lite mångfald och konkurrens på lika villkor?

Leifs svar:

Medial mångfald är viktig, det tycker även jag. I Sverige står public service radio och television för en liten del av den helheten. Ett för samhällsdebatten viktigt alternativ till kommersiella medier.

Att kommersiella medier, eller tvångsfinansierade för den delen, kan vara varandras motvikter (som Aftonbladet och Expressen) är tydligen otänkbart. Det är dock glädjande att han anser att mångfald är viktigt, men tydligen inte så viktigt att monopolet får brytas. Tvångsfinansieringen som sådan svarade han inte på, och varför konkurrens på lika vilkor är oviktigt får vi gissa oss till.

Se programmet h�r.
Läs chatten h�r.
Läs om Debatt här.

En bortkastad röst

Vad skall man rösta på i höstens val? Den frågan måste allt fler ställa sig nu när partier till både höger och vänster närmar sig mitten. För liberaler finns idag flera alternativ: Folkpartiet, Moderaterna, Centerpartiet och Liberala Partiet. Som jag ser det finns det liberala krafter i de tre nämnda riksdagspartierna, men om man granskar den politik man vill föra liknar de alla den politik som förs idag. Kanske är Centern den friskaste fläkten just nu, men där finns låsningar på energiområdet och även i övrigt handlar det om små justeringar av den förda politiken. Man kan bli glad av att se den glada Maud (eller läser Federly), men inte när man granskar förslagen ordentligt. Folkpartiet har Fredrik Malm, Nyamko Sabuni, Mauricio Rojas och några till, men det finns också en stor grupp socialliberaler som flörtar med välfärdskramare, radikalfeminister, främlingsfientliga och nymoralister.

Liberala Partiet är ett nytt parti med liten eller obefintlig chans att komma in i Riksdagen. Någon tvekan om politiken finns dock inte. Detta är den klassiska liberalismen utan kompromisser. Budskapet är tydligt. Sverige behöver radikala reformer i frihetlig riktning, med total respekt för de grundläggande individuella rättigheterna - för rättvisans och individens skull.

Nu till Moderaterna. Detta parti har bara en sak på agendan - att vinna valet. Detta har gett oss ett nytt Socialdemokraterna. På vänsterkanten varnar man, med all rätt, för att detta är falsk marknadsföring. På högerkanten hoppas man, med all rätt, att det är falsk marknadsföring. Liberalismen verkar ha tonats ned ordentligt till förmån för en politik styrd av media och opinion. Kanske ger det resultat i valet, men vad händer sedan?

Jag som högerliberal ser 4 huvudalternativ vid höstens val:

1. Kamrat 4 procent, dvs en röst på Kristdemokraterna för att rädda dem och Alliansen.
2. En röst på Centern eller Folkpartiet, med ett kryss för någon av de mer liberala krafterna.
3. En röst på de nya Moderaterna.
4. En röst på Liberala Partiet för att visa var man står.

De tre första alternativen kan innebära den röst som ger oss en borgerlig valseger i september, men då får vi en politik som kan beskrivas som Socialdemokrati Light, och samma gamla opinionsbildare i media, myndigheter, universitet och skolor. Kanske får vi små justeringar i arbetsrätt, bidragssystem och skatter. I stort sett blir det dock samma stora välfärdsstat, men nu med mindre stabilitet och hårdare kritik från våra vänsterorienterade medier. Jag påstår att ett en röst på något av riksdagspartierna (alla sju inräknade) är en bortkastad röst om man vill ha en tydlig kursändring och en politik som kan klara framtidens utmaningar.

Jag väljer alternativ 4. Det kan också ses som en bortkastad röst, men bara om man fokuserar på att rösten skall hamna på ett parti i Riksdagen. För mig är valet något mer än så. Det handlar om att ta ställning, att visa var man står. Liberala Partiets principprogram (och andra dokument) visar var jag står, och där kan jag med gott samvete lägga min röst även om jag är den enda som gör det. Med detta synsätt får valet en ny innebörd. Det handlar inte om att förändra sin omvärld (det gör man enklast genom att byta omvärld, dvs flytta) - det handlar om idéer och värderingar.

Sveriges Tidning

Många tidningar delfinansieras med presstöd idag, men varför skall det vara så? Räcker det inte att en tidning får finansieras genom tvång, ungefär som för etermedierna? Varför krångla med att dela ut pengarna till många företag, när man kan ha en lag som säger att allt skall gå till en enda aktör?

Vi har ju Sveriges Radio och Sveriges Television. Varför inte Sveriges Tidning (ST)? Man skulle kunna starta en stiftelse som står som ägare, i stället för staten. Då kan ju tidningen framstå som mer oberoende. Sedan kan man låta regeringen utse en styrelseordförande (som för SVT t.ex.). Tänk vad skönt det vore att inte behöva välja mellan flera olika tidningar, och att få en tidning utan annonser!

Ok, man skulle fortfarande kunna välja mellan den enda tvångsfinansierade tidningen och de där andra som inte har rätt till sådan finansiering, men då är ju valet lätt. I alla fall om man ogillar kommerciella budskap, och vill ha valuta för tidningslicensen.

Helsidesannonser får man kanske leva med även i detta riksorgan, men budskapet är mysigare:

"FRI PRESS - Sveriges Tidning" eller
"Skärpt kontroll genomförs nu i .... Kontakta Presstjänst om du inte betalat tidningslicens."

Inte? Men Sveriges Blogg då?