Louise Persson har skrivit ett inlägg om
anarkokapitalism vs. nattväktarstat. Klart läsvärt och jag tror att det var jag som utmanade henne med en text av Robert Bidinotto för några år sedan. Nu kommer alltså svaret på den ordväxlingen. :)
Jag har några invändningar:
1. Jag ser inte nattväktarstaten som en kompromiss, eller det minst dåliga. Snarare ett villkorslöst försvar för frihet. Varken avsaknad av stat, konkurrens mellan stater eller en totalitär stat kan erbjuda frihet, och en nattväktarstat kan det per definition. Om den inte gör just detta så är den inte en renodlad nattväktarstat. Att alla system kan ändras är en korrekt invändning men knappast relevant eftersom den kan göras om varje system eller samhällstillstånd.
2. Associationsfriheten gäller, men är inte relevant här. Man ansluter sig inte till en nattväktarstat som man ansluter sig till en förening eller ingår äktenskap. Nattväktarstaten skyddar individers rättigheter inom ett territorium. Inte bara
medborgares rättigheter. Det är ingen kränkning av någon rättighet att inte få mörda, stjäla, våldta och bedra - för det är vad nattväktarstaten förbjuder. Det är ingen rättighetskränkning att staten existerar. Den erbjuder bara frihet - inget förtryck. Den kan däremot inte vara ofelbar och allvetande (det kan ingen individ heller). Det enda våld som används är försvars- och vedergällningsvåld mot de som angriper friheten, individerna.
3. Legitimitetsproblemet köper jag inte heller. Människor är inte fria per definition, men vi bör få vara det. Vi har rätt att vara det. Då är nattväktarstaten lösningen på friheten (som inte uppstår med avsaknad av stat eller med konkurrens, eftersom det ena leder till den starkes rätt och det senare till konflikter mellan våldsorganisationer). Den är inte en frihetsinskränkning och inte en kompromiss. Välfärdsstaten är en kompromiss, och anarkokapitalism är en kompromiss. Total anarki och totalitär stat är extrem ofrihet. Är vi rationella så bör vi förespråka en nattväktarstat - varken mer eller mindre.
4. Att försöka göra detta till någon motsägelse mellan individualism och kollektivism tror jag blir svårt. Rand förklarade varför det inte är det (om jag minns rätt). Det är bara individualism. Det finns ingen kollektivism i att förespråka en nattväktarstat, på samma sätt som det inte är kollektivism att förespråka att vi bör leva i ett samhälle, eller samarbeta i grupper, organisationer, företag. Staten skyddar inte någon kollektiv rättighet och ingen "positiv" rättighet. Ett monopol är det ju per definition däremot, men monopol är inte av ondo i allmänhet. De är av ondo för värdeskapande verksamhet, men av godo då man skall få avslut i tvister och döma brottslingar.
5. Island kan man dra upp, men vad skall vi jämföra med? Ett dåtida Island som snarare hade en nattväktarstat? Man kan också fråga sig vad som var så bra, och vilka tvister om nattväktarstaten inte hade fixat och vilka som den hade fixat, men dom anarkismen inte fixade. Privata "lagar" är inget problem ens i nattväktarstaten. Det är bara om de strider mot allmän lag som de ogiltigförklaras, med all rätt.
6. Angående våld finns det tre typer som är relevanta här, men bara en typ är direkt oönskad - angreppsvåld. Försvarsvåld är av godo (men naturligtvis uppstår det bara behov av sådant om den oönskade typen förekommer). Den tredje typen är inte av godo eller av ondo i allmänhet, men den är nödvändig och önskvärd i exakt en instans per tvist eller brott - vedergällningsbrott. Det är den som skipar rättvisa i ett rättssystem (eller innebär privat hämnd utanför systemet). Det är här monopolet kommer in. Vi ska ha totalförbud på den oönskade typen, tillåta den önskvärda, och ha monopol på den tredje. Våld är motsatsen till marknadens värdeskapande, men det är angreppsvåld som åsyftas.
7. Det blir inte totalt kaos utan monopolet, men det blir inte ett fredligt avslut i varje tvist. Det är bara för de gånger man inte kommer överens på fredlig väg som staten kommer in i bilden. Allt annat kan fungera exakt likadant i båda systemen. Det som kvarstår är alltså att följa de fall då man till slut har två våldsorganisationer som har kommit fram till två motstridiga beslut i en tvist/brott och inte kommer överens på fredlig väg.
8. Anarkokapitalism är som du skriver inte krig i den vardagliga betydelsen, men per definiton, om man menar att två entiteter konkurrerar om våldsmonopol eller med våld om makten inom en region. Se 7.
9. Att våldet tar överhanden är inte ett olyckligt utfall med anarkism. Det är vad incitamenten ger som ett rationellt alternativ. Varför skall en organisation erbjuda skydd mot betalning på frivillig väg, när de kan vinna mer på att ta betalt genom tvång och slåss mot konkurrenten i stället för att försvara kunderna? Den som rånar tanter tjänar mer än den som vaktar tanter.
10. Jo, skyddet från staten är frivilligt. Du tvingas inte att anmäla brott och det enda som du inte tillåts göra är att kränka andras lika rättigheter. Det är inte en rättighetskränkning att inte få mörda.
11. Att blanda in FRA och dagens förmyndar-/välfärdsstat med nattväktarstatsförespråkare var orättvist. :(
12. Att förespråka nattväktarstat är att förespråka något vi redan har (polis, domstolar, försvar, och denna stats monopol på tvistlösning och vedergällning). Det viktiga är alltså förespråkandet av att
avskaffa det vi har utöver nattväktarstaten (tvångfinansieringen och tvång i allmänhet, förmynderiet, moralismen, överbeskattning, kollektivismen, överregleringen, ofria marknader, etc). Där borde de flesta liberaler till höger om sossarna vara överens åtminstone en liten bit på vägen.
Etiketter: anarkism, anarkokapitalism, individualism, kapitalism, laissez-faire, liberalism, nattväktarstat, stat, staten
